Om mig

Redan i tidig ålder förstod jag att jag var annorlunda, jag var inte som de andra pojkarna. Jag var född som flicka. Min önskan att få vara en pojke var så stark och jag gjorde allt för att få vara det. Men samhället ville annorlunda.

Jag blev utsatt för mobbing och misshandel bara för att jag inte passade in. Under hela min uppväxt blev jag påtvingad det kvinnliga idealet och för att bli accepterad av omgivningen försökte jag anpassa mig. En anpassning som visade sig att jag skulle få betala en högt pris för.

När jag var 18 år gjorde jag en könskorrigering. Tiden fram till dess präglades av hat, skam, självförakt, självskadebeteende och självmordstankar. En kamp om att överleva.

Efter att jag korrigerade mitt fysiska kön strävade jag målmedvetet efter att leva upp till det manliga idealet i samhället. Ett nytt liv började och jag bestämde mig för att leva det liv jag ville leva och inte begränsas av mig själv eller omgivningen. Jag gjorde lumpen som elitsoldat och tog mig in i jägarförbanden, utbildade mig och arbetade som brandman och satsade hårt på triathlon och tävlade i åldersklass-landslaget i triathlon. Men var det verkligen jag, eller var jag någon annan?

Det var först efter 35 års ålder jag började våga vara mig själv fullt ut, efter år av kämpade mot omgivningen som inte accepterade mig, mot samhällets normer men även mot mig själv. Idag vet jag att man inte ska begränsas av vad andra människor tycker och jag har även hittat motivationen i något mer än att prestera för andra människors skull. 

Idag är jag Lukas – en man som tycker livet är roligt, spännande och utmanande. Men som också är medveten om min begränsingar som jag måste hantera för att uppnå lycka.